Till
Nordkap med BMW HP2
Ska vi sticka till Nordkap?...
Allt började med ett kort SMS från Peter
i Vasa, ”Ska vi sticka till Nordkap till veckan?”
Nordkap har nog alltid varit ett givet resmål
för alla motorcyklister skulle jag tro, och
så även för mig. Enda kruxet var
att min hoj, BMW HP2, kanske inte var gjort för
längre touring och en snabbkoll på nätet
visade att avståndet Umeå-Nordkap var
minst 105 mil enkel väg. Men så slog
mig tanken Two Wheels slogan för året,
”Adventure 2006, Resan är målet.”
Så det kändes plötsligt väldigt
rätt att åka till Nordkap med HP2:an.
Jag visste även att PG Lundmark hade åkt
från Nordkap
till Sydkap med HP2:an så nog borde jag
klara att åka Umeå-Nordkap. Så
jag skickade ett SMS och svarade ja på Peters
fråga och så var tärningen i rullning
eller bollen kastad…
BMW HP2 RT
Det gällde nu att fixa hojen så jag skulle
få med mig alla grejor som behövdes.
Det gällde att få lite RT-stuk över
det hela med packutrustning, kåpor och hela
kittet. När man passerat 40 så vill man
gärna ha med lite grejor på resan, det
ville i alla fall jag, och gärna ha lite komfort
också. Motardhjulen satt redan på och
jag beslutade att köra med de hjulen. Steg
ett var en vindruta och en sån var redan beställd
från Louis
i Tyskland och den damp ned på posten samma
dag som vi beslutade att vi skulle åka. Snacka
om tecken från gudarna.
Steg två var packväskor och efter ett
besök på Two Wheels och efter lite snack
med Lollo införskaffades en BMW
Sport Mjukväska på 51 liter som redan
fanns hemma på Two Wheels. Jag ville även
ha en tankväska till min HP2:a men det fanns
inte i hemma i lager på Two Wheels. Lite svagt
tycker jag men det är kanske ingen storsäljare,
eller också var den slutsåld :-)
Men allt löser sig så jag hittade en
gammal tankväska hemma och kompletterade den
med en ryggsäck så förvandlingen
var klar. Nu hade jag både komfort och packutrymme,
en BMW HP2 RT.
Tankad, packad och klar…
Peter bor i Vasa och vi skulle träffas i Torneå
för att åka vidare norrut genom Finland.
Jag stack kl 7 från Umeå och körde
E4.an till Torneå, en resa på 35 mil.
Väl i Torneå så käkade vi
och la upp resplanen. Strategin var enkel, vi skulle
norrut och upplägget var att vi kör tills
vi är less (inte tills vi är framme som
nån annan redan har som måtto…).
Vi följde Torneälven norrut och lessnade
i Mounio så där tog vi in på campingen.
En fördel var att Peter pratade finska och
skötte snacket. Totalt var kört 75 mil
(Peter 85 mil) och en viss ömhet fanns i de
bakre regionerna. Men efter en Norrlands Guld som
hade fått plats i väskan (eller tre om
man ska vara ärlig) så kändes det
betydligt bättre. Vi hade passerat polcirkeln
så vi satt på stugans altan i midnattssolen
och filosoferade en lång bit in på natten.
Norge (gissa vädret?)
Vi sov lite extra morgonen efter, vi hade ju semester,
och stack sen vidare mot Norge. Det fina vädret
övergick i blåst och regn som visst verkar
vara standardväder i Norge. Men den fina kåpan
på HP2 RT gjorde att det funkade ändå
:-)
Vi passerade Kautokeino och Alta, följde E6:an,
för att så småningom hamna i Russenäs.
Vägen mellan Alta och Russenäs gick över
kalfjället och där blåste det nått
fruktansvärt. Man fick hela tiden ligga och
parera vindarna och när man mötte turistbussarna
fick man väldiga kast så var det ibland
lite onödigt spännande. Peter med sina
segel till packväskor och toppbox på
sin VFR 800 hade det extra spännande.
Russenäs är den naturliga samlingsplatsen
för alla som ska till Nordkap verkar det som,
för där var det massor av turistbussar,
husbilar, motorcyklister mm. Vi lyckades få
en stuga på campingplatsen som var liten (som
att bo i en frysbox enligt Peter), men dyr. Vi hade
en massa motorcyklister som grannar, bla ett gäng
BMW-åkare från Tyskland och några
HD-killar från Finland. Efter en summering
av dagen nere vid fjorden gick vi förväntasfulla
och la oss. Imorrn skulle vi fram till Nordkap.
Nordkap - turistfälla?
Vi steg upp tidigt och åt frukost i restaurangen
i stugbyn och sen stack vi. Vägen upp mot Nordkap
var precis som jag hade förväntat mig,
smal och krokig med bergvägg på en sidan
och fjord på andra sidan. Synd bara att det
blåste lika mycket idag. Det var en hel del
trafik och jag vet inte hur många turistbussar
vi stötte på efter vägen.
Vi passerade Nordkapstunneln, 68 kom lång
och 212 meter under havet. Det var en speciell känsla
att köra nästan 7 km tunnel, mörkt,
kallt och fuktigt. Efter tunneln var det stopp och
vi fick betala en tunnelavgift för att vi passerat,
de ska väl finasiera bygget på nått
sätt och det kändes väl OK.
Farten upp mot Nordkap var måttlig och det
tog betydligt längre än jag räknat
med att åka de 12 milen upp till Honningsvåg
som är den stora ”stan” i Nordkap.
I Honningsvåg tankade vi på en Shellmack
som var av svensk Select-modell, ”min vän
på vägen” ni vet. Där fanns
allt som en hojåkare behöver, bensin,
korvmenyer och nybryggt kaffe.
I Honningsvåg var vi även och kollade
på båten från Hurtigruten som
var av lyxmodell. Det kändes lite som ytterligheterna,
där stod vi som hade kört MC och kollade
på turisterna som hade kommit i förstaklass
lyxbåt. Vi skulle alla upp till Nordkap. Men
Peter och jag var helt eniga att Nordkap ska man
besöka på hoj, annars har man inte gjort
det ordentligt. Man kan ju åka båt,
buss eller bil men det är inte rätt...
Sen körde vi sista milen ut till själva
Nordkaps-klippan. Vägen dit var häftig
och väl framme fick vi betala 195 norska kronor
bara för att komma ut till klippan. Det blåste
fortfarande ordentligt och jag var lit fundersam
och inte hojen skulle blåsa omkull när
vi parkerade. Sen kämpade i vinden ut på
klippan och tog de klassiska turistbilderna och
köpte lite sovenirer. Vi var framme vid resans
mål och stod en stund i blåsten och
begrundade vårt öde. Klippan i sig var
vär inte så mycket att se men det är
faktiskt en liten speciell känsla att veta
att det inte går komma längre norrut
och stå och blicka ut mot horisonten. Vi var
oxå framme vid resans mål och var nu
med i klubben över de som besökt Nordkap.
De nödvändiga attributen införskaffades
i souvenirshoppen och sen kände vi oss nöjda.
Men en iten fadd bismak fanns ändå, tunnelavgift,
Nordkapavgift, dyra stugor, dyr mat, mm ...
Hemfärd
Vägen hem gick också via norra Finland
men nu följde vi E6:an och sen E75:an. Vägarna
var bra så det gick smidigt att transportera
sig alla milen. Vi passerade Lakselv, Karasjok,
Enaresjö, Ivalo och Rovaniemi. I Rovaniemi
stannade vi vid polcirkeln och Tomteland (också
turistfälla) och tog några obligatoriska
bilder. Sen blev det raka vägen till Haparanda
där vi sov över och sen sista 35 milen
transport hem till Umeå.
Summering
Vi hade kört 250 mil på fem dagar och
hojen har som förväntat funkat klockrent.
Det är inga problem att åka långt
med en HP2:a och även ha med sig ordentligt
med packning. BMW-bagen har suttit kanon bak på
hojen och varit stor nog att rymma det mesta. Rutan
har oxå varit bra och tagit bort mycket av
fartvinden som man annars får rakt i bröstet.
Tror oxå att rutan hjälpt till att hålla
ner soppaförbrukningen lite. Just bränsleförbrukningen
var lite förvånande för mig. Under
hela resan i Norge och Finland har den inte dragit
över halvlitern nån gång, rekordet
var 0,41/mil vid ett tanktillfälle. I övrigt
är hojen helt makalös och går inte
jämföra med de GS-modeller jag haft tidigare.
HP2:an är bäde lättare, aggressivare
och med allmänt mer hår på bröstet
än mina tidigare GS-modeller. HP:n är
verkligen topp of the line...
Enda jag saknade var handtagsvärmare men det
finns visst som tillbehör.
Vi har gjort resan som alla MC-åkare ska göra
och den stämmer klockrent med Two Wheels slogan
för året, "Adventure 2006 - Resan
är målet". Det är trots allt
ett äventyr att åka till Nordkap, speciellt
med vädret. En mäktig grej längs
resan är midnattssolen som lyser hela dygnet.
Det blir aldrig mörkt och har man flyt med
vädret är nätterna helt otroliga.
Men sen tycker jag Nordkap i sig kanske inte var
så märkvärdigt utan att det har
varit resan som varit målet, Adventure 2006
- Resan är målet.
Vi hade gjort det, varit till Nordkap på MC...
/Per
