Jofama
Tänk vad några få fjuttiga dagar av sol i mars kan snurra till det i luvan! Det droppar lite från taken, de minsta snöhögarna krymper och små bitar av asfalt blir synliga. Plötsligt kommer jag på att jag förutom far, fotbollsälskare och fruktansvärt snarstucken dessutom är hojåkare! Då blir det en febril aktivitet i kroppen och jag rusar ner i källaren för att stilla de värsta vårkänslorna genom att börja gräva i garderoben efter de gamla prylar som hör ihop med mc-åkningens ljuva stunder. Hjälmen är….en hjälm! Och med ett nytt visir så blir den om inte snygg så åtminstone funktionell! Handskar och stövlar är stela men de duger. Men när det är dags för att ikläda kroppen i ett andra skinn så börjar problemen, big time!

Det är väl rackarns att skinn är ett naturmaterial som krymper! För vad kan det annars vara som gör att mitt gamla ställ sitter så tajt att det är svårt att andas och i stort sett omöjligt att pressa ner sin kropp på en hojsadel om man har den minsta lust att nå styret! Sätter på mig mitt gamla ställ av det anrika märket ”Jofama” och placerar oss framför en spegel. Blir överraskad av hur något som jag en gång tyckte hade både stil och elegans kombinerat med en utpräglat sportig stil kan se så helt fel ut idag! Stället för sig hade visat upp en helt bortglömd färgskala där alla nyanser ropade ut åttiotal och en skärning som inte liknade något man ser idag. När denna fossil sedan omslöt min något spolformade kropp där dragkedjan hotade att spricka upp likt en varmkorv som kokats i för varmt vatten blev det hela bara för mycket. Det gick inte att med någon form av värdighet möta världen när man var klädd såhär! Risken för att stå som ansvarig för en annan människas död, eftersom personen skrattat ihjäl sig, kändes inte värd priset.
Leva själsligt utblottad eller dö med stil och tom plånbok?

Efter att ha sett mig i spegeln en gång till och snurrat ett varv för att bara konstatera att den isydda resåren i ryggen såg ut ett finskt tangodragspel med full utdrag så var saken klar. Jag måste skaffa nya prylar, prylar som inte krymper, eller som mamma sa när jag var liten: ” så du har du lite att växa i”.

Jag uppsökte närmaste räddningsstation och det råkade som av en tillfällighet vara ”Twowheels”. Jag såg direkt Jannes giriga blick när jag med myndiga steg och en alltför trång skinnjacka äntrade butiken om och insåg att här gällde det att hushålla med båda löften om köp och med pengar. Jag var en fluga i spindelns nät och spindeln stod rakt framför mig och såg oförskämt hungrig ut! Han viftade med alla åtta armar och slängde fram det ena efter andra stället med oändliga mängder finesser och ett pris som fick min plånbok att fladdra och tanken på vad min fru skulle säga när jag visade upp kvittot att svindla. Det var svarta vattentäta, svarta vattensjuka och svarta vurpsäkra! Svarta…

Jag hade börjat vackla i min övertygelse om att min plånbok skulle hållas stängd länge då jag såg mig själv i en spegel och blandade ihop mig med en amerikansk mashmallow, svullen och i blekta färger. Jag var slagen, besegrad, fast i spindelns nät och ohjälpligt för gammalmodig i mitt ”Jofama”. Med ett alldeles vattentätt och stensäkert svart ställ med makalös passform runt min välbyggda kropp vandrade jag mot kassan för att sätta mig i evig skuld till spindeln då mina dystra ögon blickade ut genom glasdörrarna.
Det snöade igen!!

Snabbt slängde jag tillbaka allt det svarta som jag bar i min famn och tog full fart ut mot friheten bortom alla klibbiga nät! Glöm din dröm Janne! Ingen människa skall lura i mig att det vår ännu! Och innan det är vår på riktigt kan jag ju ha gått ner tio kilo och mintgrönt och cerise kan ju ha blivit högsta mode på skinnställ!!
Jofama….

/Ernst