100 % MC

MT-01 Kära K 1200 s! För att inte göra saker krångligare än vad dom är så måste jag bara erkänna att jag har träffat en annan! Inte så att vi har kilat stadigt, eller att jag rent av har gått in i ett köp, utan det handlar om att jag har dejtat en annan hoj helt enkelt och fallit ganska rejält för henne… Det handlar om en stadig pjäs utan din skönhet, men med ett yttre som både skrämmer och lockar, både tufft och lite farligt på samma gång. En donna med ett stort hjärta av guld som pulserar med en obändig kraft, och en utstrålning som väcker andras trånande blickar när vi parkerar ihop. Hennes röst är den djupaste bas och hennes muller från långt ner i strupen ur de uppkäftiga piporna får folk att nyfiket vända sig om. Hon är någon som man inte kan stå oberörd inför, skulle du se henne skulle du förstå! Förstå också att du har den bästa platsen i mitt hjärta, och att hon inte konkurrerar med din kraft, skönhet, användbarhet och min önskan om ett långt och problemfritt liv med dig! Hon lockade mig stenhårt, men ni spelar inte i samma division! Försök förlåta detta snedsprång, jag skall undvika att fångas i fresterskans garn igen! För er andra kan jag berätta att jag har kört Yamahas mäktiga MT 01:a och är fylld av positiva tankar. För mig handlar hojåkning nästan bara om känslor, känslor som ljud, lukter, känsel-information och synintryck. Den här cykeln skriker bara ut dessa och flirtat stenhårt med allt som är motorcykel för mig. Den kan väl knappast beskrivas som vacker eller snygg, men att stå likgiltig inför designen är nästan omöjligt, den är rå och frän, den väcker uppseende när man parkerar och alla som jag har mött har haft en uppfattning om dess yttre. Här finns den makalösa motorn som redan på tomgång producerar ett fantastiskt ljud och som har ett vrid som kan försätta berg. Att ligga i sjuttio på högsta växeln, med varvräknarnålen på 1500 varv och sedan bara vrida på rullen är något som jag aldrig kommer att ledsna på. Först rister det i hela maskineriet och sedan kommer en jättehand som slungar iväg hoj och förare i mäktig acceleration, inga massa varv, bara rå kraft. Och känslan av att komma runt ett gathörn och få bakdäcket på lite rullgrus samtidigt som ett kolvslag får bakhjulet att studsa loss är hur tuff som helst! Att den sedan vibrerar lite stör inte utan det ger bara en känsla av kraft och blir en påminnelse om att det är ett rejält kraftpaket som man har mellan benen! Bromsarna som kommer från R1:an är vassa och cykeln har mycket bra väghållning även när den pressas hårt på ojämna norrlandsvägar. Hjulbasen är ganska lång och den är inte så kvick som de värsta sporthojarna, men för de flesta ger dessa egenskaper bara känslan av trygghet och kontroll. Körställningen är upprätt med ett ganska brett styre och en bekväm sittposition, vilket ger god kontroll över både trafik och hoj, men gör att semesterresa runt Europa kanske inte står högst upp på förarens önskelista. Fast jag skull visst kunna tuffa i 110-120 ner till Stockholm utan problem för att ta en kopp kaffe… Ska jag klaga så blir det på bristande komfort i högre hastigheter p.g.a.vinden, dålig plats för frugan bakpå och ett framlyse som är fult! Hojen liknar en gamma Mercedeslastbil med underbett framifrån!Det här var en mäktig hoj, en fet smäll i ansiktet, en cykel med massor av hojkänsla. Gillar man mäktiga motorer, bra väghållning, ett spännande utseende och tycker att stadens ljus och mindre krokvägar är ens favoritjaktmarker, då är det bara att slå till!Synd att man är så gammal…..fast…jag vill…..igen!                             / Ernst H (obotlig romantiker)