Toaletten
Toaletten är en märkvärdig plats, en
plats för både arbete och njutning, spänning
och stilla tid för funderingar, jag gillar min
toa! Där kan jag plöja den litteratur jag
inte hinner annars, se på de bilder som annars
förblir otittade och i ensamhet låta tankar
och drömmar sväva iväg.
Just nu ligger BMW:s senaste broschyrer på mitt
golv och jag brukar börja med att snabbt plöja
igenom den vackert kolorerade och informativa trycksak
som handlar om R 1200 RT. Visst är den ny, omdesignad,
lättad och starkare, men den enda fundering som
den föder hos mig är: ”var sitter
chauffören?”. Nä, denna buss är
bara en aptitretare, en liten kittling som bara krusar
ytan på min lust. Hondalik framifrån,
framtung från sidan men rätt frän
i bakänden. Packväskorna är nog det
snyggaste på den hojen!
Men om jag sedan har tid, om möjligheten gives,
om behoven är tillräckligt omfattande, då
tar jag fram R 1200 ST-varianten, och risken för
att det blir långvarigt rödljus på
vår toa ökar avsevärt.
”En sprinter i det långa loppet”
står det på framsidan och det gungar ju
igång en och annan varm känsla hos mig.
Stannar länge vid framsidans bild med sportiga
undertoner och fascineras över BMW:s mod och
vilja att gå egna vägar. Vem annars skulle
sätta fram-lyktorna bakom ett kyrkfönster?
Var går gränsen mellan fräckt och
fult? Ja när jag ackompanjerad av bankandet ljud
på toadörren fortsätter dregla över
bilderna så är det den tanke som förföljer
mig. Hojen vimlar av osymetriska linjer och udda kombinationer,
men på något underligt sätt så
funkar det. Det blir så eget och udda att det
bara blir fränt. Man kan titta på bilderna
ur alla olika vinklar och ändå se att det
är en BMW. Här talar vi stil och identitet!
110 hästar ur en boxer! ”ett stort och
sportigt boxerhjärta”. Är denna vinnardesign
utrustad med en kraftigare pjäs än förra
årets nya GS då vill jag ut och prova
nu. Jag vill känna hur vevstakarna som Karl-Alfred-armar
pumpar och sprutar ut kraft och hur jag ligger på
sexan och vrider rullen runt och bara på rått
vridmoment kastas förbi ett gäng medelålders
män i sina Volvos.
Jag håller visst på att bli kär…
i ett reklamblad… mc-porr… jag kollar
ju bara på bilderna…
229 kg låter ju inte mycket, bästa växellådan,
ny kardan…
Jag är framme vid slutbilden (nu hör jag
en orolig kvinnoröst utanför som undrar
om jag lever, jag tycker att min fru borde veta bättre)
och jag tycker mig se mig själv där, som
honom vill jag vara, stolt, självklar, en man
som vet vad han vill och dessutom ägare till
en ST. Det där blir min bumse att längta
efter!
Lämnar min trygga borg och överlåter
toan till mindre nogräknade läsare. Skall
väl inte säga att jag saknar min märkvärdiga
plats, men jag ser fram emot möta vårens
kärlek där igen.
Ernst+ST=Sant!
