64 pages packed with colour

64 sidor packade med färg, det var vad omslaget på ”World Motorcycle catalogue 1976-77” utlovade och som fick mig att spendera mina surt förvärvade 13.35 kr hos Sunkans kiosk. Och just i det ögonblick då jag slängde mitt högerben över sadeln på min gula Skeppshult så insåg jag inte att detta magiska stycke mc-porr i A-4 storlek skulle följa mig nästan trettio år senare och fortfarande sända rysningar av välbehag genom min kropp när jag minns mina egna tankar om t.ex. hur otroligt ful en Moto-Guzzi 254 var eller vilken glöd som tändes när man lät det spanska hojmärket Bultacos namn rulla runt i munnen.

Men jag skall idag lämna italienska åk och spanska matadormaskiner och titta lite på gamla tyska kvalitetsprodukter.
”En moped, klart grabben ska ha en moped”, sa aldrig min pappa och därför fick jag nöja mig med att drömma om dessa mustiga maskiner. Kreidler Florett var ett tyskt bidrag i dessa drömmar och bara namnet kittlade ju enormt. Florett….Florett, ett vasst vapen som skulle kunna genomborra och punktera vilken trimmad Puch som helst. Ful, javisst, men den framåtlutade cylindern, den kraftiga kromade framskärmen och dessutom mc-mässiga look skapade ändå ett habegär. Fast kanske var deras modell ” Mustang cross” en ännu större lockelse, Tysk ingengörskonst när den var som bäst!

Några år senare blev jag ju otroligt eggad av kompisen Tomas Zundapp KS 125. När han sedan byggde sin egen vattenkylning och fläskade på med den abnormt stora expansionskammare som han svetsat ihop i garaget var jag ju helt såld. Inte heller denna cykel var snygg utan mera stramt tysk, men den var värst. Vid toppfartstester med andra 125:or såg det ut som om de backade.
Munch 4…grotesk hoj med en NSU bilmotor i en hojram, Urk!!! Men dock den snabbaste hojen i katalogen och därför med på topplistan. Fyrbackad jättebastrumma skötte bromsningen fram och sånt kan man ju gå igång på rejält idag! Säkert med ofrivillig ABS…

Simpson och MZ från dåvarande Östtyskland gav inga roliga vibrationer.
Familjen Maisch tillverkade crosshojar och den största tvåtaktaren under namnet Maico. Dess gigantiska solfjädersformade topplock bara utstrålade kraft och när toppeffekten uppgavs till mäktiga 47 hästar så kunde man ju inte bli annat än kär. 36 mm Bing-förgasare…

Skitfula Hercules 2000 med Wankelmotor på fjuttiga 26 ponnys skrämde ju ingen…dessutom urful….nej tack! Det var också fler än jag som tyckte och bara tvåtusen såldes…lyckligtvis!
Men ingen tysk mc genomgång utan Bayerns stolthet! Okej, R60/6 med 40 stycken halvhängiga småponnys gav väl inga ilningar av vällust och rejäla gummibälgar på framgaffeln var säkert praktiskt men knappast snyggt! R90/6 hade förvisso sextio frustande hästar, men sadeln som påminde om en fet tyska korv med ett passagerarhandtag längst bak som liknade relingen på en Finlandsfärja var heller inget alternativ. I mina ögon var det bara poliser och gubbar som kunde attraheras av detta!

Då föll blicken på R90/S…och jag var beredd att säga att BMW byggde snygga hojar! Inga bälgar, dubbla borrade skivor, ankstjärt på sadeln och den fräcka S-kåpan som grädde på moset! När sedan allt var lackat i den där härligt fulsnygga guloranga kulören kunde man ju inte bli annat än svag i knäna. Det här var en hoj att drömma om! Våta drömmar… Och var den inte lite lik min egen Skeppshult trampjonne i kulören….? Jag lät mina unga läppar framkalla det ljud som jag trodde att en maxad boxer hade och fräste iväg med känslan av att det var jag och gubbarna mot världen….”utan bälg varje helg”… R90/s…Mums! /Ernst Hoske!