BMW 1200 GT, en makalös maskin! Okej jag skall erkänna det direkt….en K1200GT står inte högst upp på min önskelista!! Men inte desto mindre kan jag låta bli att fascineras av en hoj med GT:ns utrustning, prestanda och användbarhet. Top of the line Ursäkta mig nu alla ni älskare av BMW:s LT1200 (om det nu finns några sådana???) men den nya GT:n måste ändå vara BMW:s top of the line! Här finns all fabrikens kunnande samlat i en hoj och förpackat i ett mycket snyggt skal. Skulle inte kalla det en gräddbakelse, men kanske en biskvi…(hård, slät, strikt på utsidan och med ett inre som får mig att tro på det bästa!) Här finns bästa gaffeln, senaste bakfjädringen, skarpaste bromsarna, värme här och där, smidighet i sportklass och komfort som slår det mesta, top of the line! En pråm När jag ser hojen först så tycker jag att den ser stor ut, mer bil än hoj, men när jag satt mig och rullat iväg så känner jag igen känslan från RT:n. Smidighet och lättkördhet som gör att många mindre hojar känns klumpiga. Designen vinner sig också och när det står i kvällssolen är den snygg, stilfull och väldigt mycket BMW, klart lyckad! Vindrutan är justerbar för att passa olika längd på förare och olika körförhållanden, sadeln uppvärmd och just detta ex var utrustat med den fantastiska justerbara ESA-fjädringen som är värd varenda krona om man ändå tänker sig att lägga ner all dessa slantar på en hoj. Cruise-control…..som gör att jag nästan sitter i baksätet på en gammal Corolla när jag skall fippla med den….tack BMW för ABS! På rull Motorn är en nedtrimmad (låter lite som när man misslyckades med att få fart på moppen och den plötsligt toppade 25 km/h!) version av den fyrcylindriga pjäs som sitter i K1200S. Ett bredare register och lite mindre på topp gör att man har en maskin som innan man sagt Bayerischen Moto….. har passerat 100 och som fortsätter att mata på rejält även när nålen når 200…. Och som sedan utan att storkna smyger in på gatan hemma i 20 km/h på femmans växel! En motor att älska! Skulle jag klaga så är det bara på att den varvar så lätt och att den känslan känns mera sport än touring, fast det är kanske det som är GT…?? Motorväg och krokväg Justerar fjädringen till comfort och rör mig snabbt längs med E4:an, inga tradare känns långa och den spåriga asfalten passeras obemärkt. Svänger så in på en mindre och krokigare väg med de typiska norrländska tjälskott som kan få den mest härdade sportåkare att bli lite flackande med blicken när de överraskar i en kurva med bästa nedlägg. Men med sportläget inställt så rubbas GT:n inte ur linjen oavsett vad som möter den. Inte sportig på samma sätt som t.ex. R1200S, men otvivelaktigt en kamrat som inte backar för snabba svängar på favoritvägen, en kompis som ställer upp på allt. Sen blir det ju en skön känsla av att sitta upprätt och jobba genom kurvorna med rejäla nedlägg, en känsla av kontroll och fart som är härlig. Slutkläm Vad är då mindre bra? Ja…egentligen har jag svårt att komma på något… det här är kanske den BMW som är mest allround, undantaget GS1200 som klarar grus och off-road också, och som funkar strålande bra på snabba transporter, skickar glädjesignaler på krokvägen och lätt tar med favoritpassageraren på en kort eller lång tur. Det den tappar mot GS på grus tar den igen på de långa snabba transporterna. Dyr kanske??, lite för vansinnigt präktigt bra?? Jag är fascinerad och imponerad av en kanonhoj, men skull nog själv välja RT 1200 istället om jag ville åka långt på asfalt….men då är jag ju en gammal boxer-gubbe… Prova själv och bedöm själva, en sjunedrans bra hoj är det i alla fall!!! Ernst H /Ernst