Man eller mes?? Han sa det aldrig, men jag var nästan helt säker på att Janne på TwoWheels tänkte det, när han lämnat över nycklarna till mig och såg mig gå ut till den gula BMW R1200S som väntade. Man eller mes! Fast kanske var det bara min egen känsla som jag ville skylla på stackars Janne när jag stod inför den BMW-modell som var det minst BMW-aktiga jag sett. Missuppfatta mig rätt när jag säger att BMW för mig symboliserar 1000 mil på en dag, komfort, diskretion en hederssak och 160 km/h backe upp och backe ned! Den här gula race-liknande hojen var allt annat! Iväg. Puh! Instrumentering och reglage kändes i alla fall igen och åsynen av två rejäla cylindrar som pekade likt flygplansvingar ut i luften var också bekant och jag började så smått tro att jag gjort det här förut! Boxerljudet var lite vassare än vanligt och ettan gick i utan klonk så nånting var ändå nytt under skalet. Vek ihop mina ben och rullade sakta iväg, man eller mes?? Man!!! 8500 varv! Studerade varvräknaren och såg en rödmarkering vid 8500 varv….nyfikenheten sådde ett frö i min högerhand och liksom utan mer tanke vred den rejält. Tunga svänghjul och stora massor i rörelse var ett minne blott och på väldigt o-BMW-aktigt sätt varvade motorn som utan motstånd! Från 2000 varv drog den rejält och från 5 började jag dra efter andan och när den passerade 7000 så bröt…himmel eller helvetet??....lös!! Reflexmässigt lyfte jag i tvåan och vips var framhjulet väldigt lätt…med bultande hjärta och rosiga kinder slog jag av och puttrade vidare i min vanliga takt. Mes!! 122 hk! För några år sen sa man att 100 hk var max för en boxer, och nu skyfflar den här pjäsen ut 122 st, och det utan att bli spotta och fräsa på låga varv eller bara vara körbar över 5000. Effekten är en rejäl kick när man blivit van och lusten att känna dom där sista 1000 varven kom över mig titt som tätt. En mäktig maskin!! Nånstans jagade motorn hela tiden på och ville visa vad den kunde, varje del av vägen blev en liten tävling och ett sökande efter anledningar att berusas av kicken, ”måste köra om”, ”65km/h i rondellen borde jag klara”, ”sisten från trafikljuset är en rutten sill!”…. Roligt, härligt, läckert, men inte direkt rogivande! Körglädje. Det är en härlig hoj att köra, favoritvägen passeras på rekordtid och oavsett vilka prov som jag försöker sätta den på så är den lekande lätt med. Elak gasning tidigt i kurvan, ändring av spår mitt i, bromsning på lömskt grus och tjälskott i bästa nedlägget….inget rubbar den! Det här är solklart den bästa sporthoj jag nånsin kört och ändå är jag inte i närheten av dess gränser. Dessutom med en boxer som ger karaktär! En vanlig BMW. På många sätt är det en vanlig BMW, körställningen är sportigt bekväm, finishen god, instrumentering och reglage av känd kvalite’, men ändå är den minst BMW av alla! Visst är det en boxer, men den vanliga boxerkänslan är inte så påtaglig, det är känns mer som en kraftig och spännstig twin av vilket slag som helst. Bekvämt sitter jag, men inte blir det mitt val på semestern, och frugan ids jag inte ens fråga! Växellådan går utan problem att använda utan koppling, och ”klonk” är ett okänt ljud! Smaka på den! Raksträckor blir lite tråkiga och sportig fjädring längtar bara efter att pressas hårt i en kurva. Man eller Mes? Det här är en läcker hoj! En hoj för njutning och spänning! För koncentrerad körning på bästa favoritvägen utan trafik! Vill jag ha en i mitt garage? Ja, jah, yes!! (”Du blir ju kär i vad som helst!”, säger Björn Halling!) Fast kanske inte om jag bara fick ha en hoj…? Den här cykeln går värre än jag nånsin kan utnyttja, jag är aldrig i närheten av dess potential, fotpinnarna hotar aldrig att skrapa i när jag kör och jag blir lite svag och försiktig när nålen passerar 7000….och o-BMW-aktig, vilket kan vara både för- och nackdel. Man enough??? Knappast! Man eller Mes? Bedöm själv…..och det gjorde säkert Janne också! Skräckblandad förtjusning är min sammanfattning! Ernst H