A
symphony on the streets!
Förmodligen
är jag väl den människa som hänger
mest och köper minst på Twowheels!
Sämsta sortens kund som bara snackar och aldrig
handlar. Typen som klämmer och känner på
allt, lämnar fettfläckar på polerade
ytor och ber Lollo om att få känna på
den där hjälmen i medium för sjunde
gången denna säsong utan att köpa.
Jag är en böld…
Dreglade
Jag var inne i butiken förra veckan och dreglade
lite på den HP2:a som stod där, skrävlade
lite med Nils om vilka feta ställ jag skulle
ställa upp om jag ägde den och frågade
rakt på sak om han visste hur effekten skulle
öka om jag lyckade pressa dit ett par cylindrar
från BMW:s enda riktiga sportmaskin, R90S, bara
liksom för att sätta dit honom och se hur
han kämpade med tanken på att ”kunden
alltid ha rätt”.
Svarslös
Självklart var killen svarslös och med ett
nöjt leende gick jag vidare mot broschyrstället
där jag skulle plocka om lite bland de välordnade
trycksakerna och skapa en stunds arbete för nån
arbetslös stackare typ Patrik. Det var då
jag såg broschyren, ”A symphony on the
streets”! Jag tycker att hojar är usla
som transportmedel, undermåliga som semesterfordon…..men
otroliga som känsloladdare! Hojar krossar allt
förnuft och slår an strängar som ligger
så djupt i min själ….Det handlar
om lukt, fart, kraft…..och ljud!!
Instrument
Ljudet är för mig en av de viktigaste känsloanspelningarna,
det kan vara dunket från en tvin på lågvarv,
ylet från en hårt varvande radfyra, snarkandet
från förgasare eller smattret från
en enstånka. Jag gillar hojar som låter
och tycker att alltför väldämpade sådana
har tappat en stor del av sin själ. Därför
blev jag så till mig i byxan när jag såg
att BMW hade satt ihop alla sina tillbehörsdämpare
i en broschyr som gjord för en långtur
på toaletten!
Kolfiber
Jag erkänner öppet att jag går igång
på kolfiber, ett material som bara möjligen
kan matchas av Titan, men bara nästan. Därför
varvar jag ju igång på den variant som
passar R1200S, 2,5 kg lättare än original,
passande i EU…..och med både fästen
och slutdel i kolfiber! Jag skulle nog kunna köpa
en S bara för att säga till Janne att ”
du jag tar en tillbehörsdämpare också,
eller förresten jag tar två! En kan jag
ju ha på väggen!” Sen skulle jag
dricka en öl massor av kvällar och bara
polera kolfiber, väga ljuddämparen i handen
och sedan med drömmande blick stirra på
dess förföriska former. Därefter drömma
om det underbara ljud som jag och mina ”Akrapovic”
skulle lägga över nejden och dränka
alla förföljare med. Jag var en lycklig
man i drömmarnas värld, med ljuddämpare
i titan…och kolfber!!
Ursäkta mig….jag ska bara på toaletten!!!
/Ernst H
