Våren…
…är en förunderlig tid på många
sätt. En tid då värmen kommer tillbaka
i själen men också i vår värld
(även om det ibland går olidligt långsamt
här uppe…) och en mängd konstiga saker
inträffar. Är man en blomma börjar
man vakna till liv om man satt sina rötter vid
en husvägg, är man en hankatt så går
man runt och försöker imponera och skrika
högst och är man en ung man så går
man runt och försöker imponera och skrika
högst….dom försöker kalla det
kärlek, men tusan vet! Tur att man är en
gammal kastrerad hankatt som bara kan drömma
om att försöka imponera!
Nä…
….när det är vår hamnar jag
i toalettträsket igen! Inte så att jag
får problem med magen eller behöver gömmas
undan för att inte skrämma grabbens alla
fjällor (jo kanske förresten…) utan
för att jag får för mig att jag måste
byta hoj! Och på vår toa samlas allsköns
broschyrer om olika märken och de mest kittlande
bilderna blir söndertittade medan resten av familjen
kastar sina förbannelser över den sölkorv
som bosatt sig på den enda toaletten i huset.
Hemorrojderna frodas……
Jag…
…argumenterar med mig själv och ger mig
själv tillåtelse att kasta pengar på
diverse mc-blaskor bara för att mitt hjärta
hoppar igång när jag ser ” årets
första test”, ”bästa touringhojen
utsedd” ”första provisen av R1200S”.
Dessa tidningar lusläser jag för att se
till att jag är med i matchen och ska kunna snacka
omkull Janne när det blir dags för köp.
För köpas ska det och jag kollar av alla
möjliga avbetalningsplaner och värderar
i min egen värld upp inbytesvärdet för
min gamla pärla till orimliga höjder bara
för att i min fantasi få ner månadskostnaden.
Jag funderar ut den optimala strategin för att
få Janne att ge mig en kanondeal en dag när
han har läst en lång artikel om hur man
skall stötta svältande barn och att det
är bäst att börja med att dela med
sig i sin närhet…
Klämmandet…
… blir också en del av vårkänslan.
Att dregla över tanken på en ny hoj eller
att lite mer kritisk känna på ett begagnat
objekt. Rim och reson är inte längre ledord
utan förmågan att hitta argumenten inför
sig själv för att behöva just den hojen
slår nya rekord. Och objekten som utsätts
för min kärlekskranka blick är minst
sagt växlande! Ena dagen finns bara den RT som
skall ta mig runt Europa för mina ögon och
nästa dag ser jag en grusväg som börjar
tina fram och då söker jag med tefatsstora
ögon efter en GS som är den sista och optimala
hojen i mitt liv. Ny hjälm måste man ju
säkert också ha….och ett ställ!
Prova, klämma, känna! Lollo och Lillian
står bara och önskar att det skall bli
sommar….
Bankens…
…..kontosammanställning ruskar mig tillbaka
till verkligheten och jag börjar med vilt stirrande
ögon söka på blocket efter allt som
kostar under 45000 kr. Jag vill inte säga vad
min sjuka hjärna kan fastna för….
Men så öppnar jag en dag garaget och solens
strålar letar sig in i garaget. Jag rullar ut
min trotjänare och den startar på andra
försöket. Där står den på
tomgång och med lite god vilja kan jag tycka
att den blänker lite i vårsolens sken.
Jag stänger av och går in på toan
(trots att min fru redan sitter där) och tar
med mig alla broschyrerna till pappersinsamlingen.
Den här våren är över för
mig och den slutar som så många gånger
för….med starten på en rolig hojsäsong!
Hoppas att ni hittar er favorit därute, vare
sig det är en gammal trotjänare som får
fortsätta glädja, en nygammal bekantskap
som får kittla själen eller ett sprillans
nytt kap som får oss andra snåljåpar
att grina av avundsjuka….
Men jag skall dela hojlivet med er alla…! Kör
hårt i vår!
/Ernst
