Årets första repa!
Så kom då äntligen den där varma solen som gjorde att det sista blöta på vägarna torkade upp och det plötsligt kändes helt naturligt att rulla ut pärlan ur garaget. Batteriet att vårdats under vintern och placerades på rätt plats, en snabb översyn så att alla vätskor var okej och att inget hade lossnat under de månader då jag knappt sett den ( vilket egentligen hade varit otroligt konstigt eftersom den bara stått still under ett kapell….men det hörde väl till ritualen!). När det var gjort gick jag in och hämtade min personliga utrustning och en kopp kaffe innan jag satte mig ner i en trädgårdsmöbel, sörplade lite på den heta drycken och bara njöt!

Fluktare!
Jag har ju tidigare erkänt att jag gillar att titta ( ja, ja, jo , jag kan också göra!), att bara se på detaljer och linjer, njuta av ett samspel mellan funktion och elegans. Så jag satt där i vårsolen och lät mig smekas av varma solstrålar samtidigt som jag kollade in min hoj. Den var härligt läcker också i år och det kändes skönt att känna att det inte fanns någon anledning att byta den här säsongen heller (ber om ursäkt Janne för allt snack och alla tomma löften!)
Jag klädde på mig och konstaterade att kläderna nog hade krympt lite, men om jag fick på mig dom skulle dom nog töja sig. Lite nervöst svettig gick jag fram med nyckeln i handen, placerade den rätt, chokade och vred om.

Allt jag gillar!
Den tvekade bråkdelen av en sekund och tusen tankar om stora ras och dyra reparationer rusade genom mitt huvud, men så hoppade den igång och välljud fyllde min garageuppfart!
Motorcyklar är ju så mycket känsla, så mycket opraktisk njutning, att jag bara kunde stå där med ett fånigt leende när det härliga ljudet strömmade ut ur det lite tomma ljudddämparna. Jag såg skönheten, lyssnade till ljudet och blev så sugen på närhet att jag bara måste….grensla min hoj! Allt kändes bekant och med andakt petade jag i ettan med ett bestämt klonk. Lite mer gas och koppling ut, vi var på väg! Det bet lite i kinderna men jag ville inte stänga visiret av rädsla för att missa våren. Det här var allt jag gillar med att åka hoj på en gång! Plötsligt var bekymmer som bortblåsta och jag kände att livet var bra härligt!

En annan hoj!
Jag puttrade fram och gjorde bara några accelerationstest för att locka fram lite adrenalin innan jag vände tillbaka hem. Hann möta två andra hojåkare på denna lilla sväng och jag hoppades att dom skulle få en riktigt bra hojsommar….dom också!
Passa på att njut i sommar, fånga så många ögonblick ni kan, glöm inte att ni bara lever här och nu, och även om jag själv är sjukligt sugen på att kunna få upp min hoj på bakhjulet(på en träningsbana där jag förmodligen av feghet aldrig kommer att lyckas) så kommer jag att ge alla som på allmän väg kör på ett hjul fingret, för jag skulle dräpa den människa som körde på något av mina barnbarn när han eller hon forsade fram på bakhjulet! Det finns bättre lekplatser än trafiken!
Hoppas vi ses på två hjul nånstans och att alla bilförare visar sig från sin bästa sida!!


/Ernst H