K 1200 R Sport
Jag ska direkt erkänna att jag i själ och hjärta är en Boxer-man, och då pratar jag inte val av kalsonger! Nä, jag är en man som gillar hojar med ett par stöddiga vevstakar i cylindrar som kan ha funktionen av stödhjul som likt Karl-Alfred-armar pumpar ut rejält vrid och småmulliga vibrationer som gör att jag känner vad jag åker på (hade nog fått underkänt av mina gamla skolfröken för den meningen!!). Jag tycker att BMW är boxer!!

Men…
….att inte bli fascinerad av BMW:s K-serie går ändå inte! Jag svingade mina taxben över sadeln på för året nya K1200R sport och satte mig tillrätta. Det breda styret gjorde att körställningen blev mer upprätt än hos S:n och när jag rullade iväg så var det känslan av bra komfort och suverän kontroll som var den mest framträdande. Sportig men inte obekväm och styrets utformning var perfekt för kontroll i stadstrafik. Efter en stunds sakta lära-känna-körning stannade jag på en p-ficka för att kolla på hojen från bredvid.

Snygg…
….är inte riktigt vad jag skulle kalla den även om den nya halvkåpan tilltalar mig. För mig är det en lite för rörig design med en mängd fräna och snygga detaljer men som ändå bildar en udda helhet. Fast den är personlig och med ett distinkt designspråk som andas BMW lång väg och som gör att den sticker ut ur mängden, och det är ju ett stort plus. Själv tycker jag nog ändå att S:n är mer ren och snygg i sin design. Men smaken är ju som min bak….

Rädd…
….är väl inte direkt vad jag är när jag drar iväg för att kolla vilka resurser den här hojen har men efter att ha lagt omkull en hoj redan den här veckan så var jag lite försiktig….och upptäckte dessutom ganska snart att jag inte var mannen som skulle klara av att hitta gränserna för den här cykeln! Den hade mer effekt än jag kunde klara, bättre bromsar än jag någonsin provat och en väghållning som inte ens provokationer i hög fart på dalig väg kunde rubba! Det här är den mest kompetenta hoj jag kört!!

Motorn…
…. är enorm, ett vrid som gör att det går att köra på sexan från tvåtusen varv och som sedan formligen exploderar av kraft från fem och upp till rödmarkeringen vid elvatusen då det kommer ett mäktigt vrål ur pipan. Jag tröttnade aldrig på att vrida på rullen på trean för att liksom kastas iväg i en accelerationsorgie som fick ögonen att vara som pingisbollar. Samtidigt insåg jag att det gällde att vara mjuk och försiktig i utgången av kurvor då framhjulet annars kunde bli lätt. En otroligt mäktig maskin där man nu dessutom fixat till den växellåda som inte var nån dröm på den första årgången av K1200S. En pjäs att älska!!

ESA…
….den elektroniska fjädringsinställningen är väl investerade pengar som med lägena sport, normal och komfort ger perfekta förutsättningar för bästa köregenskaper. Kåpan skyddar inte maximalt, men ger ändå bra komfort och skydd som räcker även för seriös touring. Sen måste jag ju säga att Remus-systemet som satt på höjde upplevelsen ett par snäpp, ett mäktigt vrål när jag gasade och ett härligt snark på avslag….hur tufft som helst, skulle stå på min önskelista!

Kärlek…
…är ju vad jag känner, och trots att jag gillar boxer så kan jag inte låta bli att förälska mig i denna totalt onödigt starka, bromsmumsiga, fettuffa hoj som maxar ut alla saker jag gillar med hojar. Den är egentligen onödig och för mycket för mig, men det går bara inte att komma ifrån att det plockar fram glädje en stor mängd glädje ur livet för mig!
Jag har fått en ny favorit….adjö K1200S!!!

/ Ernst H