Hur
mycket får man längta??
Känslan är lite som inför julafton,
som inför något som man ser fram emot och
verkligen längtar efter, och frågan blir
den samma: Hur mycket får man längta??
Ska jag längta så att jag tappar aptiten
(vilket kanske i och för sig inte skulle skada
med tanke på att jag fick göra ett nytt
hål i bältet förra veckan!!), så
att jag vaknar tidigt på morgonen och trots
att kroppen skriker efter vila inte kan sova, eller
ska jag som en osalig ande vandra fram och tillbaka
mellan garaget och huset så att det blir spår
i asfalten? Ja jag vet inte hur mycket och var jag
ska göra av min längtan!
Hur länge i förväg?
Om nu julafton är den 24:e, när får
jag då släppa fram all min längtan?
Är det när det första julpyntet syns
i butikerna (vilket med dagens snurriga tideräkning
innebär i början av september!), när
det första ljuset tänts, andra pepparkakan
ätits upp eller när granen åker in?
Om jag börjar för tidigt kanske jag inte
klarar av att hålla ut ända fram till målsnöret
och stupar innan min längtan gått i uppfyllelse!
Och väntar jag för länge så hinner
jag inte suga på karamellen tillräckligt
länge för att fylla hela kroppen med smak!
”Välfärdsproblem” skulle mitt
14-åriga barnbarn sucka, men icke desto mindre
är det problem som gäckar min hjärna.
Julen
Julen är ju sedan länge förbi och skymtar
knappt ens i framtidens ljus, så det var bara
ett exempel på saker att längta efter…nä,
mitt verkliga problem handlar om när jag får
börja längta efter torr asfalt, mullrande
motorer, mäktiga maskiner och hojar i största
allmänhet!
Har sett annonserna om utveckling av Two Wheels, ombyggnad,
rea, nya spännande hojar…men inte vågat
åka dit av rädsla för att dra igång
min längtan för tidigt, att börja klämma
och känna på nya önskehojar, schyssta
tillbehör och fylla toan hemma med alltför
många broschyrer för tidigt….fånigt???
javisst, men likafullt sant!!
Men nu börjar jag känna mig mogen….beredd
att ta tjuren vid hornen, att diskutera finansiering
med Janne och klar för att börja få
fuktiga ögon och sug i blick när jag ser
en kurva med bar asfalt!
Janne, snart kommer jag!!
Våta drömmar!
Nä, inte om dig Janne…men jag har ju noterat
att mitt bland japanska fräna Yamahaer och praktiska
Bumsar så har det smugit sig in ett gäng
italienska skönheter, formsköna, urläckra
och säkert totalt opraktiska Ducatihojar med
ett rött hjärta större än luftburken
på en…..(tyckte det var en fin liknelse,
men nu hittar jag inte fortsättningen…)Caterpillar-dumper??!!
Jag är körd, såld, svag och obotligt
kär i italienska hojar, det är lika bra
att erkänna och min lust och min längtan
har inte blivit mindre av vetskapen att dom nu finns
ganska nära!!
Nu ska jag åka dit, provsitta, smeka med ögat,
torrfråga Nils om tramsiga detaljer tills han
kräks på mig och sedan hoppas att jag får
med mig en broschyr med läckra bilder för
ensamma kvällar i stillhet!!
Nu är jag på G, jag längtar, jag saknar,
jag vill så det värker….nu vågar
jag släppa fram alla känslor som bor i mitt
bröst!
Snart är våren här!
Jag börjar längta nu!!
/Ernst H
